Den bittra sanningen

Länge har jag blundat för det och gjort ursäkter för mig själv, men det är ju så, jag är inte 20 längre och vikten är inte ens vän. Klart och tydligt när man vecka efter vecka börjar byta ut sina favoritjeans till andra mindre snygga (större) och trivs inte alls i några kläder. Så idag tig jag beslutet, det ska tränas, på hög nivå med piskan i ryggen ska jag böna och be för mitt liv. Så som jag gjort på ishockeyn förut! Letade runt och fann crossfit, så här kommer de fruktansvärda "före bilderna"
Annat att tillägga är att jag under den här tiden ska vara teaterdebatt för resorb sport, kommer att prova mig fram och se vilka effekter den ska ge. Det är en vätskeersättning med magnesium för bättre återhämtning och mer ork under passet.

Romantiken är inte död

Jag har aldrig tidigare träffat någon som är så snäll och mysig mot mig som min Fredrik är emot mig. Det spelar ingen roll om jag är på dåligt humör eller om jag är trött eller om jag har en dålig dag. Han är jättego och alltid omtänksam mot mig. Ingen har heller varit så givmild mot mig tidigare, han delar med sig av hela sin personlighet och hjälper gärna till om jag skulle be honom. Vi kan prata om allt och jag känner att jag kan vara mig själv när jag är med honom. Vi trivs ihop och nästan så fort vi fann varandra så flyttade vi ihop. Konstigt nog så känns det helt naturligt för mig och jag delar mer än gärna mitt hem och mina vänner med denna underbara goa människa.

Förra veckan hade han köpt 7 röda rosor till mig, helt utan anledning och sa att jag var värd dem.. jag som trodde att romantiken var något i det förflutna. Tre veckor har vi träffats och han är redan så rättfram mot mig så att han är säker på att det är mig han vill ha. Tänk om livet var så enkelt på alla plan? Inte behöva gå runt och oroa sig och få raka svar från början.

Han är verkligen Norrlands Guld!

Ingen i handen men tio i busken..

Ni har väl alla hört "better a bird in the hand than ten in the bushes" ja min fågel verkar inte vilja sitta i min hand, men det sitter tio och väntar på sin tur.

Jag ska förklara, det är ju oftast så när man letar efter någon att dela sitt liv med så finns det inte en enda människa som intresserar sig känns det som. Nu när jag har gått å fått lite känslor för en speciell så har det dykt upp en hel del ospeciella som vill gå ut på dejt och lära känna mig. Konstigt det där och man känner sig taskig när man får dissa en jättefin kille på grund av att jag, inte är ihop med någon, utan bara träffar någon (som dessutom verkar ointresserad). Ja det är helt knäppt, gamla klasskompisar, killar som man sett och umgås i min umgängeskrets.

Jo killen jag träffar (träffade?) har varit väldigt distant och nästan kort mot mig och har haft mycket att göra och jag började fatta vinken och bad honom att förklara, antingen gillar man nån eller så gör man det inte.. tyckte jag var en enkel fråga och jag vill ju bara ha chansen att ta ett beslut om jag vill fortsätta eller om jag ska gå därifrån. Det kom faktiskt ett samtal, och jag tog det som "det jobbiga samtalet" där man (inte rakt ut) säger att man inte träffas längre. Men nu när jag accepterat att vi inte kommer ses så hör han av sig mer än någonsin och jag är (om möjligt) ännu mer förvirrad.
Till råga på allt så har det dykt upp en person som har sån härlig personlighet.. Verkligen rolig och ärlig framåt och helt underbar! Han är helt olik velpelle i tidigare stycke, kan knappt vänta tills han träffar mig och hör av sig helt utan anledning.. bjuder på sig själv och delar med sig av sina tankar och känslor. Han frågar alltid hur man mår och vill hjälpa om man har problem. Älskar att retas med folk och har alltid nåt i kikarn. Om inte annat så känns det som om jag har hittat en fantastisk vän i honom och jag värderar det jättehögt!

Kontentan av den här texten? If you love something let it go? Passar inte riktigt för jag vet inte längre om fågeln jag hade kanske var en mal.. I vilket fall som helst, för all del.. flyg iväg om det är det du vill.. Jag tror jag klarar mig ändå, ett nytt tryggare hopp har infunnit sig.

Januari börjar lovande

Ja nu är det mitten av januari och hittills har året startat bra. Ett nyrenoverat sovrum som gör att jag trivs jättebra hemma, nya tapeter gör mycket kan jag säga! En överraskning var att jag fick erbjudande om att hänga med till Sälen och impulsiv som jag är så var det inget svårt beslut. Packade och skulle åka på lördag natt, men inte innan jag våldgästade "min" snygga polisman som bjöd mig på restaurang och sen tittade vi på en skräckis.. Vi låg nära (mest för att jag höll på att skita ner mig av rädsla) och det var jättemysigt. Han var lite mer framåt denna gången, vi höll handen genom hela filmen och ingen ville att jag skulle gå. Efter massor med pussar var jag var tvungen att gå och sen började resan mot Sälen som tog över 6 timmar. Väl framme var det ingen idé att sova så vi drog ut i backen och åkte tills vi fick nycklarna till stugan. Jättemysig familj det där, som jag kommer bra överens med. Vi åkte i 4 dagar tills benen inte höll längre, och jag gjorde en praktvurpa så jag fick nackspärr.. men men vad är en bal på slottet??

Så nu är man hemma igen och idag ska det spelas ishockeymatch på Hisingen, jag blev faktiskt kallad till division 2 match, vilket är en stor ära för mig! Ska bli riktigt kul!!
Imorn är det div 3 oxå, jag måste bara känna efter om jag klarar två matcher på raken, och sen är det ju kompisens födelsedag. Men faktiskt är det lite jobbigt att jag har så mycket att göra den här helgen, jag vill ju träffa polisen oxå!! Saknar honom så det gör ont ibland! Käär!

My heart goes out to you, I'm totally yours, at heart, in mind and soul.

noll nio

Tvåtusen nio, ja här är mina funderingar över just detta året.
Vilken bergochdalbana det varit för mig. Började inte särskilt positivt med vetskapen om att jag skulle bli uppsagd från jobbet, mitt uppe i ett uppdelning av grejer för jag skulle flytta isär med sambon. Inget kul alls faktiskt, sen blev man singel igen och alldeles för sårad för att ens se åt någon på väldigt länge. Sveket ifrån ens eget kött och blod där det enda jag krävde var att få lite tid och lite stöd ifrån min far.
Våren kom och varslet om uppsägning kom och på ett sätt var det skönt att man skulle komma ifrån jobbet som hade en del dåliga sidor (men jag älskade det ändå). Vemodigt gav man sig ut i sommaren med många vänner som gått samma öde tillmötes och sommarmånaderna blev riktigt trevliga, fester och bus och det kändes som en lång semester. Minus var ju när jag väl vågade mig på att träffa killar fick jag tag i en som lovade mig guld och gröna skogar och sen dumpa mig på sämsta sätt.. så var kärlekslivet tillbaka på ruta ett igen.
Nåja, höst kom och hockeysäsongen drog igång med fart och fläkt! Den har verkligen räddat mig på många sätt, man umgås med folk och rör på sig och utvecklar mig psykiskt och fysiskt. Framstegen är inte lika tydliga som när jag började men jag vet att det tar sig :)
Jo sen kom vintern och lustigt nog dök det upp en strimma hopp om kärleken, ett möte utan utbyte av ord och sen såg jag helt plötsligt världen lite annorlunda. Jag ska inte säga mycket mer om det, för ännu är det inget officiellt, men jag hoppas på det och jag känner att den oron jag hade om att jag kanske förbrukat mina chanser när det gäller kärlek, är borta nu. Ett litet ljus i tunneln om att jag också kanske kan finna den där samhörigheten.

Så nu sitter man här, klockan är 16.14 och det nya året närmar sig, funderar på hur man skulle summera tjugo hundra nio. Jag vill säga att trots alla motgångar känner jag mig starkare, men samtidigt svagare. Jag har knutit nya kontakter med en hel del härliga människor och funnit tillbaka till gamla vänner. Groll som legat och pyrt är bortspolat (inte det med pappa dock) Kanske har jag lite nya planer när det kommer till karriär och vem vet snart kanske det drar igång.
Så gott nytt år, och ja just det, mitt nyårslöfte är att jag ska läsa mer böcker, vårda mina vänskaper och att se till att jag får det jag vill ha!

Lagens långa sexiga arm

Eftersom killen jag är hopplöst betuttad i envisades med att betala min taxi hem den morgonen när vi pratat om allt och ingenting i flera timmar, kom jag med förslaget att jag skulle återgälda honom någon gång. Sagt och gjort så kom jag med ett förslag att vi skulle gå på bio. Han tyckte det var en bra idé och jag studsade av glädje. Vi bestämde en dag som sedan blev hektisk och stressig för honom och jag var helt säker på att han hade ångrat sig och ville inte ha med mig att göra längre. Då kommer han med förslaget att han skulle komme hem till mig på en fika den dagen istället (sikken tur att jag städat och bakat och allt var i tip top ordning) och så sa han att vi kunde ta bion dagen efter istället och kanske ta en öl efteråt. (mera glädjeskutt) Så han kom hem till mig och när jag öppnade dörren till min perfekta nystädade lya står han med sitt charmiga leende och bara förgyller hela min dag. Vi satt och pratade och hade som förra gången mycket att prata om och väldigt trevligt. Han fick till sist ta sig i kragen och åka hem kl 00 för han skulle upp och jobba tidigt. Sen kom orden man verkligen ville höra "Vi ses imorgon" och jag kände själv hur jag nästan överdrivet skränade " Ja, det gör vi!!"

Sagt och gjort så ringde han på dagen och vi gjorde upp våra planer som innebar bio kl 21 och kanske en öl efteråt. Väl inne på bion så satt jag och trånade efter att han skulle visa minsta lilla intresse och kanske luta sig emot mig. Men han höll sig på sin kant och lilla jag åker bergodalbana mellan.. han gillar mig - han gillar mig inte..
Efter bion blev det ändå att vi drog oss båda för att gå skiljda vägar så en öl blev det på Café Viskan som dubblar som bistro på kvällstid. Jättetrevligt, men samtidigt lite stelt satt vi och pratade till de stängde och han känner ju massor med folk i stan så vi hejade och skämtade med alla därinne. Han verkade inte alls blyg över att han satt med mig och att vi var på dejt verkade nå fram till de flesta. Vi gick vidare till Vimmel och drack några drinkar medans jag själv satt och iakttog att alla tjejer satt och trånade efter just min dejt. Vilket gjorde mig stolt på något konstigt sätt. Vi hade jättetrevligt och jag lade handen på hans rygg när vi gick genom folkmassorna och vi kände att vi inte rikitgt passade in ibland Vimmelfolket. Så vi gick ut efter ett gäng killar startat ett iskrig. Fnittrade vidare till Wisers där vi satt i bara en liten stund tills vi fick skjuts hem av en vaktkompis till honom. Väl där fick vi för oss att en till film à la Voddler och slängde på nåt skräp. Fortfarande ingen kroppskontakt från hans sida och jag visste inte alls vad jag skulle tro. Men efter en stund slängde han sig i soffan och hamnade delvis på mig (av misstag eller ej?) men jag sa till honom att han skulle komma och lägga sig längre upp för det var mjukare där.. he he
Inte mer än några sekunder gick förbi innan vi kysstes och det kändes som om vi gått kring het gröt alldeles för länge och vi kastade oss in i varandras armar ömsesidigt!! Det var definitivt en passionerad kyss och filmen försvann i bakgrunden och tog slut.. Åh, jag inser nu att jag är så insyltad, har varit hemifrån några dagar och jag saknar honom och kan inte vänta tills jag får se honom igen.. Det gör ont i mig, så mycket tycker jag om honom!!

Decemberpirr

Ja det närmar sig jul och alla barnen börjar känna av att klappar och julmys är nära, men det är inte därför jag har pirr i magen. Jag har nyligen upptäckt en person som kretsat precis utanför mitt liv, funnits där men ändå inte. Jag har sett honom förut och sett honom som ouppnålig. Men några möten senare och det varmaste leende jag någonsin mött har vänt på steken.
Kär... jag har inte varit kär sedan jättelänge, och jag är så kluven. Jag vill skrika ut det över gator och torg, men samtidigt är jag rädd att det försvinner om jag gör det. Nytt och spännande, till den grad att jag inte kan äta och sova rikitgt men på ett bra sätt. En liten fågel flyger och sätter sig på mitt balkongräcke och jag kan inte sluta le, jag har en positiv syn på det mesta (som om jag inte redan hade endorfiner så det räcker och blir över) han är allt jag tänker på....

För ett tag sedan hade vi tjejkväll och jag slängde på mig en cocktailklänning och de fina nya skorna jag köpt på rea. Vi dansade ut till kompisen i Rydboholm och sen infann vi oss i krogkön. Just då dyker han upp, killen som ger mig en mindre stroke när jag ser honom. Ville flyga fram och krama honom men det skulle nog verka konstigt eftersom vi endast haft sms kontakt. Jag sansade mig och tjejerna stod i baren och handlade nåt att dricka. Jag såg att han satte sig vid ett bord längre bort och jag bestämde mig för att gå fram och hälsa. Med självförtroendet på topp gick jag i min snygga klänning från MQ och han lyste upp när han såg mig och jag fick en kram <3! Chockad och glad märkte jag att hans kompis kollade frågande på mig så jag sträckte fram handen och skulle presentera mig när han utbrister: "Är det du som är 26-åringen??" Jag blev tagen av kommentaren och faktumet att han visste om mig. Tyder ju på att de pratat om mig :D Han lös också av lycka och ville gärna att jag skulle "ta god hand" om hans vän. Smickrad och fylld av rosa moln och fjärilar gled jag tillbaka till mina kompisar. Men inte innan killen säger åt mig att vi ses sen... och det gjorde vi, båda stod utanför vid stängningstid och ingen ville egentligen skiljas ifrån varann så jag hängde med honom hem och vi lyssnade på musik och pratade i många timmar, tills solen gick upp. jag var tvungen att åka hem så sent (eller tidigt) som 8 på morgonen och vid dörren fick jag den varmaste kramen som jag någonsin upplevt. Nästan som om han inte ville att jag skulle gå. Garanterat den BÄSTA kvällen/natten/morgonen på hela 2009, ja kan nog till och med säga någonsin..

Ja annars är det match idag BHC damer spelar mot LN70 och idag vill jag verkligen göra ett mål eller 2, känns som om det borde vara min tur idag, ja eller assist hade oxå suttit fint. Lite poäng till min statistik :D. Så frukost i form av fil och flingor, två knäckebröd och en klementin och kaffe+ vatten med resorb.. sen en snabb sväng ner till Knalleland och hjälpa BHC föreningen att möta våra härliga supportrar. Hem igen, försöka hinna laga mat och en snabbis till biltvätten (den är inte längre metallic utan snarare knottrig av allt grus och salt. Stackars bil..